För några år sedan gav min pappa mig en gammal drönare. Den var stor och krånglig, med massor av rattar och knappar på kontrollen.
Jag startade den först inomhus, bara för att få en känsla för den. Herregud, vilken kraft! Den spred papper och lösa prylar över hela rummet. Den var arg. Den var läskig.
Jag lyckades få upp den i luften några gånger, men det var riktigt svårt. Det tog förstås inte lång tid innan vinden drog iväg med den. Uppenbarligen lyckades jag inte få de där reglagen till någon lämplig position för att skicka ett kommando som kunde rädda min drönare. Jag är trots allt ingen astronaut.
Det var det, egentligen. Jag visste väl någonstans att det skulle hända redan från början. Jag var inte ledsen, men jag var inte nöjd heller. Jag fick aldrig veta om jag tyckte om det eller inte... men kraften i den där saken. Tolvåringen i mig var trollbunden. Vad är de där flygande små jävlarna egentligen kapabla till? Och ännu viktigare: skulle jag kunna hantera sådan kraft?
